Den romerske kejsaren Hadrianus är en av de mest namnkunniga i det romerska rikets historia. Och faktum är att det finns en liten länk mellan Hadrianus regering och Söderåkra socken. Den länken består av ett litet silvermynt, en denar, som hittades i en grav på gravfältet i Hästhagen (Raä 10) strax norr om Söderåkra när arkeologistudenterna på hägskolan i Kalmar hade fältkurs 1998.
Romerska mynt i Sverige
I Sverige känner vi till fynden av 7705 romerska mynt från perioden 0-400 e Kr. De allra flesta är hittade på Gotland (mer än 6500 stycken). Mynten utgörs till en helt övervägande del av silverdenarer som med enstaka undantag präglats före år 200. Det beror på att nordborna endast intresserade sig för silvret och inte myntens nominella värde. 193-194 genomförde kejsaren Septimius Severus en myntreform som kraftigt sänkte denarens silverhalt och 214 ersattes denarerna med ett nytt mynt som var ännu sämre. Därmed upphörde också nordbornas intresse för romerska mynt och kom inte att upptas på nytt förän under 400-talet då man började importera senromerska guldmynt.
Romerska mynt i Småland
I Småland är 25 romerska mynt kända. De kommer dels från s k depåfynd, dvs flera mynt nedlagda i jorden vid ett tillfälle som resultat av en medveten handling. Dels är de lösfynd och slutligen finns ett gravfynd, nämligen det från Söderåkra. Nästan alla dessa mynt är hittade i Möre. Bara en av depåerna och ett lösfynd kommer från norr smålands kusttrakter. Mynten är, i den mån de är identifierade, präglade mellan åren 75/76 - 194/195 e Kr. Rikast företrädd är kejsaren Antoninus Pius som regerade mellan 138-161 e kr.
Jämför man dessa siffror med Öland så har Småland få myntfynd från den här perioden. På Öland har man hittat 136 stycken. Jämför man istället med Blekinge så har Småland många fynd av romarmynt. I Blekinge har bara två denarer påträffats.
Romerska myntfynd kring Kalmar sund, denarer till vänster, solidi till höger.
Jämför man dessa siffror med Öland så har Småland få myntfynd från den här perioden. På Öland har man hittat 136 stycken. Jämför man istället med Blekinge så har Småland många fynd av romarmynt. I Blekinge har bara två denarer påträffats.
När och hur mynten kom till Skandinavien är inte helt klarlagt. En del av mynten har säkert kommit hit under den tid då de fortfarande var i cirkulation i Romarriket. Men många mynt är kraftigt slitna vilket visar att de har varit i cirkulation en tid innan de gjorde den långa resan till våra bredgrader, säkert genom åtskilliga mellanhänder. Flera forskare tror därför att merparten av mynten importerades tidigast under 200-talet. En teori om orsakerna bakom detta gör gällande att en del av de romerska kejsarna under 200-talet försökte uppnå fred genom att köpa alaianser med de germanska folken som levde norr om romarrikets nordgräns, "Limes". De nya sämre mynten dög inte utanför romarrikets gränser och i stället användes därför indragna äldre denarer av god silverhalt. I vilket fall har mynten så småningom förts upp genom nordeuropa och kanske t ex via kustområdena i nuvarande Polen förts över Östersjön till sydöstra Sverige.
Denaren i Hästhagen
Myntet som hittades i graven i Hästhagen är alltså präglat för kejsare Hadrianus, regent 117-138 e Kr. Myntet på bilden (ovan) är dock inte den denar som hittades i graven utan en exakt lika dan som införlivats med Söderåkra Hembygdsgilles samlingar för att det ska vara möjligt att visa hur fyndet såg ut.
Denaren är präglad mellan åren 119-122 på myntverket i Rom. På framsidan visar den en bild av Kejsaren och texten IMP CAESAR TRAIAN HADRIANVS AVG. Detta är Hadrianus namn och kejserliga titlar. IMP är en förkortning av ordet imperator som betyder att kejsaren var högste befälhavare över de romerska legionerna. Caesar är en kejserlig hederstitel som syftar på kejsarens arv från Julius Caesar. Traian(us) syftar på Hadrianus roll som arvtagare av makten från sin föregångare Trajanus. AVG slutligen är en förkortning av Augustus, en anspelning på den förste kejsaren Augustus och namnet som titel betyder helt enkelt kejsare.
Hadrianus föddes i nuvarande Spanien och när hans föräldrar dog blev den då blivande kejsaren Trajanus en av Hadrianus förmyndare. På sin dödsbädd år 117 utsåg Trajanus Hadrianus till sin arvinge och efterträdare (en del påstår att det egentligen var Trajanus hustru som låg bakom). Hadrianus fick snabbt arméns och senatens stöd vilket var en förutsättning för att kunna säkra makten. I sin regering var Hadrianus en fredlig och duglig kejsare. Hans kompromissvilja och strävan efter lösningar utan väpnad konflikt ledde till att riket, som vid makttillträdet hade nått sin absolut största utbredning, förlorade provinsen Parthien. Hadrianus är känd för sina många resor runt om i riket och för byggandet av Hadrianus mur i England. Under sina sista år var kejsaren sjuklig. Han adopterde då en man som hette Antoninus och utsåg honom till sin efterträdare. Antoninus blev således efter Hadrianus död år 138 kejsaren Antoninus Pius.
På myntets baksida ser vi Concordia, en personifiering av endräkten. Hon sitter på en tron och vilar ena armen på en staty av Spes - hoppet. Den andra armen är utsträkt och i handen håller hon en liten skål att offra ur, en så kallad patera, vilket symboliserar fromhet. Under tronen står ett ymnighetshorn, symbol för välstånd och överflöd. Symboliken i bilden handlar om enighet, trygghet, välstånd och stabilitet i kejsarens rike. Texten lyder P M TR P COS III och under bilden CONCORD, det sista naturligt vis ett förkortat Concordia. P M - Pontifex Maximus, betyder överste präst och anger kejsare som den högste av gudarnas präster, den som var ledare för allt som hade med religionen att göra och alla religösa ceremonier. TR P - Tribunica Potestas, folktribunernas makt, var från början ett ämbete instiftat för att tillvarata de lägre samhällsklassernas rättigheter. Det innebar bl a möjlighet att stoppa beslut i senaten och folkförsamlingen genom att lägga in veto. Det blev ett viktigt maktmedel när ämbetet från och med Augustus kom i kejsarnas händer. COS III betyder konsul för tredje gången. Under den romerska republikens tid (före kejsardömet) var konsulerna de högsta ämbetsmännen i romarriket. De var alltid två till antalet och de valdes till ämbetet för ett år åt gången. Under kejsartiden var konsulns makt av naturliga skäl ganska urvattnad. Men den innebar bl a att innehavaren eller innehavarna var senatens ledare och traditionen kring ämbetet medförde antagligen viss status. Hadrianus blev utsedd till konsul för tredje gången år 119.
Myntets sammanhang
Vad gör då detta mynt i Söderåkra och kan det berätta något om tidens historia? Myntet påträffades tillsammans med några andra föremål nedlagda i gravens kant, ett antla pärlor och tre fingerringar av guld och silver. Seden att bära fingerring har för övrigt romerskt ursprung. Kanske dessa föremål hamnade i gravn någon gång under 200-talet eller så. Vi denna tid fanns en gård i närheten av gravfältet som är arkeologiskt undersökt. Gården visade sig vara ovanlig därför att människorna som bodde där hade odlat råg i stor omfattning, något som var extremt ovanligt på svenskt område under denna tid. Man har menat att det kan tyda på kontakter med nordeuropeiska kontinenten, neråt nuvarande Polen - östra Tyskland ungefär. Där var rågodling vanligare. De som levde på gården och begravdes på gravfältet tycks alltså ha haft ett välutvecklat kontaktnät.
Som tidigare nämnts är nästan alla spår av romarriket i Småland koncentrerade till Möre. Dels utmärker sig området kring Kalmar där nästan alla mynt är hittade. Men dels utmärker sig också området som idag är Söderåkra socken. Förutom denaren i Hästhagen påträffades får några år sedan en mycket speciell keramikskärva på ett annat gravfält inte mer än kanske ett par kilometer fnorr om Hästhagen. Det är en skärva av något som kallas Terra sigillata, en keramik som tillverkades i romarrikets provinser århundradena efter kristi födelse. I Skandinavien är sådan keramik mycket ovanlig, 19 fynd är kända, och de kan nästan alla kopplas till aristokratiska miljöer. Som ytterligare tecken på rikedeom är två av totalt 14 romartida guldfynd i Småland påträffade i Söderåkra socken. Det rör sig om halsringar med ormuvudformade ändknoppar tillverkade på 2-300-talen (efter romersk förebild!). En hel kommer från Ragnabo och ett fragment från Grisbäck. Fragmentet består av en avklippt del av en halsring, men är inte mindre intressant för det. Sönderklippandet av ringarna tror man nämligen beror på att dessa kunde användas som en form av betalningsmedel i handelstransaktioner. Grisbäcksfyndet kan alltås tyda på att befolkningen i bygden var involverad i sådan handel.
Skärvan av Terra sigillata från Söderåkra. (Foto: författaren).
Samtidigt måste man komma ihåg att Möre befinner sig i skuggan av Öland som är oerhört rikt under dessa århundraden. På Öland finns en mycket betydande import av romerska föremål, inte bara mynt utan också andra metallförmål och glas. Ön är också rik på guldföremål och många gravar innehåller vapen och andra föremål som vittnar om status och välfärd. Att just Möre utmärker sig i Småland under denna tid kan med andra ord vara en följd av att Öland uppenbarligen var en knutpunkt i utbytesnätverken över Östersjön. Kanske föremålen i Söderåkrabygden var ett resultat av ett regionalt utbyte mellan ön och fastlandet. Man kan tänka sig att fastlandsbefolkningen försåg ön med råvaror som t ex järn, trä och produkter från djurhållningen. I utbyte sipprade kanske en eller annan pyl av det öländska överflödet in i Möre. Kanske vissa driftiga personer såg till att göra sig till herrar över varuutförseln och ingick alianser med ölänningarna. Och kanske de också lade sig till med romerska föremål för att visa sin ställning och rikedom, som aristokrater runt om i Skandinavien älskade att göra. Och därmed i sin tur solade sig lite i glansen av det mäktiga romerska imperiet, vars strålar uppenbarlign nåde ände till detta i romarnas ögon yttersta norden.
(Text och foton: P. Petersson)
